I slutet av 1930-talet rådde en atmosfär av kulturellt konservativa värden. Lantbygdens och arbetarbefolkningens roll fann sin plats i samhället, som betonade nationell konformitet. Efter de konstnärliga experimentens årtionde återgick man till vardagsrealismen och samtida folkskildringar.

Under pseudonymet Juhani Tervapää skrev Hella Wuolijoki skådespel som hjälpte teatrarna under ekonomiska depressionen. Niskavuori-seriens dramer är fina porträtt av finsk socialhistoria. De realistiska och moderna Niskavuori-föreställningarna värdesatte landsbygdens levnadssätt, som i samband med moderniseringen och urbaniseringen ställs inför förändringar. De starka kvinnokaraktärerna och melodramatiska situationerna garanterade publikens bifall.

Helsingin Kansanteatteri (Helsingfors Folkteater) utmärkte sig på teaterfältet under Eino Salmelainens ledning 1934—39. Salmelainens samarbete med Wuolijoki gav teatern ett flertal Niskavuori-urpremiärer. Salmelainens vardagsrealistiska stil och framstående personregi passade väl ihop med Wuolijokis livsnära dramer.