Amatörteatertraditionen har haft stor betydelse i uppkomsten av teaterkulturen i Finland. Det som tidigare var ett högreståndssnöje, spreds på 1890-talet ut till de nya medborgarorganisationerna, arbetar-, ungdomsförenings- och nykterhetsrörelsen.

Teatern spelade en central roll i arbetarrörelsens verksamhet. Till föreningshusens standardutrustning hörde en scen och med föreställningarna insamlades pengar för den ideella verksamheten. I början av 1900-talet fick teaterverksamheten fart och var särskilt aktiv i städer och på industriorter. Ur arbetarföreningarnas dramasällskap utvecklades de professionella arbetarteatrarna.

Arbetarteatrarnas repertoarer byggde på det samtida programutbudet. Bland dem fanns fattigdomsskildringar och efter inbördeskriget t.o.m. försök att skildra de aktuella händelserna, men även musikstycken och folkliga komedier. Den engagerade skådespelarkåren bestod länge av kvällsskådespelare och statister som hade andra dagarbeten.

Tampereen Työväen Teatteri