Inbördeskriget 1918 hade avbrutit teatrarnas verksamhet för en kort tid. Som följd slöt den delade befolkningen sig allt hårdade till sina egna teatrar under 1920-talet.

I många städer verkade både en arbetarteater och en ”borgerlig” teater. Städernas två teatrar började sammanslås p.g.a. ekonomiska och politiska skäl fr.o.m. 1930.

I arbetarteatrarna behandlades de tragiska erfarenheterna genom utländska skådespel, i den vita Finlands repertoarer kunde man däremot urskilja teman av skuld och försoning. Båda teatrarna tvingades föra balansgång mellan inhemska folkspel, utländska klassiker och underhållning.

1920-talet präglades av regissörernas sceniska experiment. Intresset för det europeiska teaterlivet växte som följd av teaterfolkets studieresor. Internationaliseringen märktes i den utländska repertoarens popularitet och modernismens, särskilt expressionismens ankomst.

Kansan Näyttämö