Kansan Näyttämö (Folkets Scen), som grundats 1907, skiljde sig ur mängden på 1920-talets delade teaterfält. Den var en professionell folkteater som riktade sig till arbetarbefolkningen. Trots att teatern var känd för sina operetter, fick den ett gott rykte som experimentlysten scen. Skådespelarkåren bestod av samtidens grädda.

Kansan Näyttämö etablerade sig som huvudstadens driftiga och fördomsfria scen under Mia Backmans ledning 1914—17 och 1922—33. Denna sprakande teaterpersonlighet, verksam på både det svensk- och finskspråkiga fältet, hade verkat som skådespelare i Åbo och Viborg innan hon blev regissör och teaterchef. Tack vare chefens internationella kontakter följde teatern tätt det europeiska konstlivet.

Kansan Näyttämö, som hade verkat på Gamla studenthuset, sammanfogades med Koiton Näyttämö år 1934. Då uppkom Helsingin Kansanteatteri, (Helsingfors Folkteater), vars glansperiod inträffade under 1930-talet. Efter krigen förenades Kansanteatteri med Helsingin Työväenteatteri (Helsingfors Arbetarteater) i Vallgård, vilket återigen ledde till uppkomsten av Helsingin Kaupunginteatteri (Helsingfors Stadsteater) 1965.