De utländska teatersällskapens verksamhet och den inhemska amatörteatertraditionen hade skapat publikunderlag och skolat de första teaterproffsen. På 1850-talet fanns förutsättningarna för en inhemsk teater. Den inhemska teatern föreställdes först som svenskspråkig, sedan som tvåspråkig och till sist som finskspråkig verksamhet. Borgerskapet i Helsingfors lät bygga åt sig Nya Theatern år 1860.

Den första finskspråkiga pjäsen, Silmänkääntäjä, skrevs av Pietari Hannikainen på 1840-talet. Zacharias Topelius gjorde på 1840—50-talen ett betydelsefullt arbete som kritiker och författare av opera och skådespel. Josef Julius Wecksell skrev på svenska och är känd för Daniel Hjort som inspirerade samtiden. Aleksis Kivis dramer blev färdiga på 1860-talet, men då fanns det ännu ingen teater för dem.

De svenskspråkiga Kaarlo och Emilie Bergbom arbetade med sina vänner för grundandet av en finskspråkig teater, inspirerade av den europeiska nationalidén. Den första professionella finskspråkiga föreställningen var Aleksis Kivis Lea på våren 1869. Föreställningen inspirerade högreståndfennomanerna att spela teater. På våren 1872 grundades garantiföreningen för Suomalainen Teatteri, som började anställa finskkunniga skådespelare och sångare.