Expressionismen hade en större inverkan än de tidigare tidigare stilexperimenten. Den anlände till Finland på 1920-talet då finländska kulturpåverkare och teaterkonstnärer gjorde studieresor till Europa. Stilriktningen hade fått sin början i 1920-talets Tyskland. Den baserade sig på subjektiv upplevelse, pacifism, igenkännandet av mänskligt lidande och ångesten som framkallats av det första världskriget.

Arbetarteatrarna uppförde expressionistiska skådespel med entusiasm. Dramernas samhällelighet, om dock hovsam, och den starka känsloladdningen gjorde ett stort intryck på samtiden. Särskilt Tollers Hinkemann spred sig i arbetarteatrarnas repertoarer.

På Tampereen Työväen Teatteri gjorde Kosti Elo expressionismen bekant med sina regiarbeten, liksom också Mia Backman på Kansan Näyttämö Av de inhemska dramatikerna skrev bl.a. Lauri Haarla och Hagar Olsson dramer som närmade sig expressionismen.

Expressionismens inverkan på den finländska teatern var mest varaktig i framhävandet av scenografi- och regikonsten samt i experimenten som förnyade framställningen.