Barnteater spelades i Finlands teatrar redan i slutet av 1800-talet. Barnteaterutbudet utgjordes länge av de årliga julpjäserna. Zacharias Topelius’ idealistiska men fyndiga sagopjäser uppfostrade många generationer.

Barnteatern fann en ny riktning i samband med brytningstiden på 1960-talet Det fanns en social beställning för barnteater som särskilt teatergrupperna bl.a. Hurja Joukko (senare Penniteatteri och Teatteri Pieni Suomi) svarade på. Också stadsteatrarna började uppföra ny barnteater.

De samhälleligt färgade barnpjäserna skildrade verkligheten, sagorna var bannlysta. Det visuella språket var asketiskt så att uppsättningen kunde föras vart som helst. På 1980-talet betonades fantasins och känslornas betydelse i barnteatern.

Dockteatern fick sitt uppsving och professionaliserades på 1970-talet. Vid sidan av televisionen spreds dockteatern av bl.a. Nukketeatteri Vihreä Omena och Teatteri Hevosenkenkä.