Ylioppilasteatteri (finska Studentteatern), som grundats 1926, började under Jaakko Pakkasvirtas ledning i slutet av 1950-talet företräda en egenartad avantgardistik linje.

På 1960-talet blev Ylioppilasteatteri ett forum för huvudstadens samhälleligt aktiva ungdom. Samhällskritiken och den politiska påverkningsviljan började vinna terräng på bekostnad av de mångkonstnärliga och happening-baserade föreställningarna. Majoriteten av de aktiva på Ylioppilasteatteri var då unga teaterskolelever, vilket förklarar det starka medvetandet om teaterarbetets ändamål och det att man ”alltid gjorde på fullt”.

Efter 1968 blev teaterskolelevernas insats mindre, men Ylioppilasteatteri bibehöll sin roll som rekrytör av de bästa ungdomarna och som ”praktikplats” för blivande teaterskolelever. På 1990-talet deltog Ylioppilasteatteri vid sidan av de andra teatergrupperna åter i utmanandet av de stora teatrarnas verksamhet.