Teatern fick vänta fram till 1960-talet innan den kunde behandla smärtpunkter ur det förflutna. De professionella scenerna hade inte framfört arbetarbefolkningens synvinkel på vårt lands historia. Väinö Linnas sammanförande verk införde arbetarrörelsens tidiga historia på scenerna, liksom kriget som ännu var i färskt minne.

Nybedömningen av det förflutna påbörjades av Tampereen Työväen Teatteris jubileumsföreställning av Täällä Pohjantähden alla –trilogins andra del 1961. Beskrivningar av fångläger och avrättningar sågs då för första gången på scenen. Händelserna beskrevs ur de rödas synvinkel, men på ett hovsamt sätt.

Linnas andra storverk, Tuntematon sotilas (Okänd soldat), fick sin urpremiär på Pyynikin Kesäteatteri (Pynike Sommarteater) 1961. Det var startskottet till verkets exceptionella popularitet. Busslaster av människor från hela landet strömmade under åtta somrars tid till den enastående roterande publikläktaren. Föreställningen blev en terapeutisk upplevelse, som sågs om och om igen.